Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvuden och vers och tänkespråk af det speciela
elag, som man kan beteckna med konditor-teologi.
Husflickan och den gamla hushållerskan gingo
förgråtna omkring och bjödo af alla dessa läckerheter,
och den stackars enklingen ansträngde sig af alla
krafter att vara en uppmärksam värd, men det
darrade oupphörligt omkring munnen på honom, hana
förgråtna ögon foro oroligt omkring för att se, att
allt gick som det skulle; svetten sipprade fram i
pannan på honom, och han torkade sig nervöst med sin
stora silkesnäsduk, som han höll i sin darrande hand
och med hvilken han strök undan sitt långa, tunna hår.
Så snart han näTmade sig en grupp herrar,
an-togo de genast andäktiga och bedröfliga miner, som
icke passade så bra till deras ansigten, hvilka glödde
af vinet, men dessa sorgliga uttryck försvunno också
genast, så snart enklingen vände dem ryggen.
Den lille manufakturhandlaren Svensson, som trots
sin lilla figur hade stora inkomster, brann som eld i
ansigtet. Hans krithvita tänder, som han visade, när
han skrattade, och hans stora hvita skjortbröst sågo
riktigt ängsligt hvita ut mot det röda ansigtet. —
Han var vinkännare och smackade med tungan, när
han smakade på varorna. Det rhenvin, som värden
bjöd på, föll honom särdeles på läppen, och det var
med en verkligt allvarlig blick han sakta nickade
med hufvudet och sade:
»Det är en äkta Johannisberger, — en bättre har
jag sällan smakat.»
Han var också en man, som gerna talade om
anekdoter och icke var rädd för, hvilka ämnen de
behandlade. Han hade just uppvaktat rådmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
