Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dem. När andra fruar förvånade sig öfver, att
Berta kunde få folk, som i allt uppfylde sina pligter
så exemplariskt, log hon bara. Det föll henne icke
in, att någon kunde ha annat än exemplariskt och
uppmärksamt tjenstfolk, och hon märkte icke, huru
lätt hon hade det.
Af någon oförklarlig orsak blef hon alltid sparad
för allt, som var svårt eller till och med obehagligt.
Hon hade ingenting att göra, men hennes tid flöt
dock omärkligt bort. Hon gick omkring i sina stora
rum med sammetsmöblerna och de hvita öfverdragen
och speglarna med de stora, förgylda ramarna, och
satt än på en stol och än på en annan.
Hon virkade mellanspetsar, som aldrig blefvo
färdiga, och sydde kuddar åt sin man och sina
föräldrar, som hon alltid började för sent och sedan lät
någon i tapisserihandeln fullända.
Hon gick öfver gatan för att prata med pappa
och mamma och gick tillbaka för att kyssa sin man,
när han kom hem. Fastän åren förgingo, förändrades
hon föga till sitt utseende. Hon blef litet tunnare
och torrare, men de vattenblå ögonen voro alltjemt
lika klara och den långa flätan lika tung.
Hon klädde sig, som när hon var flicka, mest i
skärt och ljusblått, med en mängd små prydnader af
små blommor, smala bandrosetter, broscher och nålar
öfverallt. — Ingen kunde säga om henne, att hon
någonsin tog något initiativ, men hon sade nästan alltid
ja till alla och allting, när man önskade något af henne.
— I skolan grät hon öfver sina lexor, men sedan grät hon
icke, bara när hon ibland hade hufvudvärk, men annars
log hon blott, log, till dess hon fick sin sista sjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
