Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En rik dam på landet i närhet af Gefle önskade
få en sällskapsdam på en resa till Paris och Schweiz.
Hon önskade en dam af god familj, som kunde språk
och som icke hade för stora anspråk för sin egen
person. Man hade nämnt Hedvig för henne, och
Hedvig hade sjelf skrifvit till henne och erbjudit sig.
De sökte upp hvarandra, och nämnda dam antog
verkligen Hedvig till sitt ressällskap. Hon skulle ha
allting fritt och dessutom sin resdrägt.
Det hade kostat Hedvig en dryg kamp, innan
fadern gått in derpå. Han förklarade först, att han
alldeles icke kunde undvara henne, och påminde
henne om allt, hvad han redan hade gjort för henne,
i det han gifvit henne en så utmärkt uppfostran.
Hedvig invände, att denna uppfostran väl en gång
skulle begagnas till något, föra henne vidare fram,
och hon försökte öfvertyga honom om, att han ju
icke behöfde bidraga till denna resa, men han
betraktade det dock som ett ofantligt och beundrans värd t
offer, då han ändtligen tillät henne att följa sin
önskan.
Hedvig gick icke riktigt på jorden under de dagar,
hon gjorde sig i ordning till resan. Hon kunde knappt
sofva af längtan efter, att tiden skulle gå, och dock
hade hon så brådt med att ordna sina kläder. Hennes
skönhetssinne vaknade riktigt igen, och hon hade
fått en ganska riklig summa till sin reskostym. Den
mörkblå resdrägten med den lilla hatten i samma
färg satt också utmärkt och utgjorde hennes glädje
och stolthet. För öfrigt hade hon fiffat upp det bästa,
hon hade, så godt hon kunde, och resdagen kom
verkligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
