Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvigs hela tid och alla tankar skulle vända sig
kring honom. Hade hon älskat honom, hade det varit
ett kärleksarbete för henne, men hon hade aldrig
hållit af honom. Det var något i hans
bottenegoistiska natur, som upprörde Hedvigs hederliga hjerta.
Af henne kunde han ju fordra fullkomlig uppoffring,
men han såg också sitt förhållande till alla andra
endast från sin egen fördels sida, och om Hedvig
någonsin ville försöka visa honom, att en annan
lhen-niska kunde ha rätt emot honom, jämrade han sig
och sade, att hon alltid stod på hans fienders sida.
Han tog Hedvigs bästa ungdomsår, och småningom
vande hon sig vid det. Hon böjde sitt hufvud och
tog emot sitt öde. Det gick icke lätt, och det kom
ofta tider, då hennes gamla energiska jag vaknade
och slet i länkarna. Detta passiva, handlingslösa lif
var så mördande, och hon tyckte egentligen icke, att
fadern var så sjuk, att han ständigt kunde behöfva
henne. Men hon hade icke något annat val, och hon
sade till sig sjelf: »Du har varit stolt och äregirig,
du behöfver ödmjukas, ja förkrossas!» och hon använde
sin kraft till att svänga gisslet öfver sitt eget hufvud.
Kärleken kom aldrig i hennes väg.
Det var, bokstafligen sagdt, af brist på att se
någon, som kunde vara föremål för en sådan ömmare
känsla.
De bokhållare och skollärare, som funnos i staden
och som Hedvig såg från år till år, kunde icke
uppväcka någon entusiasm hos henne. Hon såg dem från
att ha varit magra bli feta, från att ha varit blonda
eller mörka bli skalliga, från att ha varit ogifta bli
väl bergade familjefäder, men hon såg ständigt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
