Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om fattigvårdssamhälles rätt mot dem, som åtnjuta fattigvård; så ock om bettlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i tjänsten vid påföljd, att i annat fall anmälan därom skulle
ske hos Konungens Befallningshafvande. Olsson delgafs
nämnda protokoll den 7 Augusti 1884.
Uti omförmälda skrift anhöll styrelsen, under
åberopande af 35 § 4 mom. i gällande fattigvårdsförordning, att,
enär Olsson ej kunde förmås fullgöra sitt åliggande att
draga försorg om i fråga varande barn, som låge
kommunen till last, och Olsson icke heller ställt sig till
efterrättelse kommunalnämndens föreläggande att inträda i tjänst
hos Nilsson, samt någon sådan tvångsarbetsanstalt, som i
6 § 3 mom. eller 9 § 2 mom. i fattigvårdsförordningen
omtalades, icke funnes i orten, Konungens
Befallningshafvande måtte befordra Olsson till straff efter 42 § 1 mom.
i nämnda Kongl. Förordning.
Konungens Befallningshafvande utlät sig i resolution
den 21 November 1884, att, enär den omständigheten, att
Olsson med Magnusdotter haft samlag å sådan tid, att han
kunde vara fader till i fråga komna barn och därför af
domstol dömts att utgifva uppfostringsbidrag, ej kunde, då Olsson
ej uttryckligen medgifvit sig vara fader till barnet, anses
berättiga till att i fråga om Olsson tillämpa stadgandena i
35, 41 och 42 §§ i fattigvårdsförordningen, funnes den af
styrelsen gjorda anmälan icke till någon åtgärd föranleda.
Styrelsen fullföljde sin talan hos Kongl. Maj;t. Den
hade ansett sig äga husbondevälde öfver Olsson, hvilken
blifvit dömd att utgifva uppfostringsbidraget men
underlåtit fullgöra denna sin skyldighet.
I afgifven förklaring anmärkte Olsson, att fattigvårdsstyrelsen
borde anses hafva öfverskridit sin befogenhet, då
fattigvårdsstyrelsen hvarken hos Konungens
Befallningshafvande eller hos Kongl. Maj:t visat, att kommunalstyrelsen
anbefallt ofvanberörda åtgärds vidtagande. Icke heller hade
fattigvårdsstyrelsen ådagalagt, att den haft några utgifter
för barnet. Häradsrättens utslag vore icke hos styrelsen
transporteradt, och det vore icke utredt, att Olsson saknade
tillgång till det ådömda beloppets utgifvande. Således
yrkades, att ändringssökandet måtte ogillas.
Enär sådana förhållanden i förevarande fall icke vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
