Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bygda balkær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Bygda B, XXVIL
XXVIL Vm æn man takær ekiu manzs, ælla bonde hauær
kældu i æng sinne ok faldær i folk ælla fæ.
Nu takær man ekiu manzs ok ror bort mæþ ok
kombær egh atær firi sola sætær, böte firi þrea öra. Nu
5 kombær þæn, sum ekiuna a, leþir han ma^þ ope ok hin uill
egh atær uænda, böte siax öra; þæt hetir fornæmis sak.
Nu sighær hin uære uara, þa a hin uitzs orþ uita þæt
æmgot atær kumit. §. 1. Nu hauær bonde kældu a
æng sinne; faldær i folk ælla fæ ok far af bana, gialde
io firi half gildi ok botin alle þe mæþ hanum, sum gaghn
toku af kældunne, ællas dyli mæþ tolf manna eþe, at han
tok egh gaghn af þerre kældunne.
XXVIII. Um æn tu hæræþ delas uiþær ælla byia um
ramarka ok by uiþær almænning.
15 Nu delas tu hæræþ uiþ, annat skyldar baþe kununge
ok iarle, ok annat skyldar egh utan mæþ kununge; dela
þer um oþla sina ok egh lagha hæfþir, þa skal sua huart
6. Fornœmi (af nœma: taga)
n. Olofligt borttagande 1. bruk
af en annans egendom, hvilket
dock hvarken sker i hemlighet
såsom stöld 1. med våld såsom
rån; fornæmis sak o: mål, som
angår fornœmi.
7. Såsom ackusativ tills, med
infinitiven uara kan ur det föreg,
suppleras endast ekiu, hvarför
orden f eet æmgot atcer kumit
äro en den djärfvaste anakolut.
— Det samma kan sägas om
orden han tok i slutet af flocken.
9. »œng pro egn* Schlyter not.
15, 16. Skylda (af skuld,
skyld f. skyldighet, afgift):
erlägga skatt; öfvers, o. förkl.
det ena erlägger skatt både åt
konungen och jarlen, emedan det
är beläget närmare hafvet i Roþin,
Mæþ förekommer någon gång
öfverflödigt, såsom här.
17. Of al, oful, of ol (= of al
iorþ): Jord, hvartill man har
full ägande rätt, isl. ådal, jfr
ådal sid. 169b. Hvad ordets
genus beträffar, upptages i Ordb.
blott neutrum, men ehuru
analogin med isl. och sådana
former som at sinu odœlli i äVGl.
och at sino ofale i yVGl.
bevisa detta, måste det dock äfven
hafva brukats såsom maskulint,
hvilket just af detta ställe
ådagalägges; jfr ock den i
Söderwalls Ordbok ur Svenskt
Diplo-matariura anförda dativformen
ofolenum. — Af of al härledes
ock vb. odla, som dock är
jämförelsevis ungt i språket (första
gången anträifadt år 1689 enl.
Eydqvist Y sid. 262).
17. Hœff (se sid. 3b f.)
betyder här jorden, hvarå någon
har laga häfd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
