Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigmenten - Gula pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gula pigment
Neapelgult, blyantimoniat. Normalfärg.
Eng. Naples yellow.
Fr. Jaune de Naples, Jaune d’antimoine.
It. Giallo di Napoli.
Ty. Neapelgelb, Bleiantimongelb, Antimongelb,
Pariser Gelb.
Neapelgult förekommer i olika nyanser: mörk, ljus
och mera sällan rödaktig. En avart av den mörka,
Franskt neapelgult, har en gråare klang men är
koloristiskt värdefull. Färgen är synnerligen hållbar
(oskyddad svärtas den i likhet med blyvitt av
svavelväte). Den är giftig, ehuru icke så giftig som
blyvitt, täcker utmärkt och är en god »torkare».
Färgstoffet är tungt, mycket finfördelat. Vid längre
förvaring i tub blir konsistensen fastare och stundom
så fast, att den med svårighet kan klämmas ut.
Särskilt är detta fallet med temperafärgen. Stoffet
kräver mycket ringa bindemedel: 12—15 %. Ibland
förekommer en fullständigt onödig samt förvirrande
imitation av neapelgult, bestående av kadmiumgult,
zinkvitt och något umbra. Utseendet liknar
tämligen originalfärgen men avslöjar sig omedelbart vid
blandningar. Sålunda ger äkta neapelgult med svart
och vitt en varm luftig grå färg av utomordentligt
stort koloristiskt värde (ex. hos Manet) under det
att imitationen ger en klart grön klang.
I många handböcker får man läsa, att neapelgult
icke går att använda i äggtemperan på grund av att
io5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
