Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigmenten - Svarta pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förutom kol innehåller färgen även kalciumfosfat.
Täckkraften i olja är tämligen god, klangen är kall,
vilket klart framträder i blandning med vitt, varvid
bildas en nästan klart blå ton.
Elfenbenssvart är icke giftigt. Det kräver vid
rivning 95—ioo % olja men dessutom något
torkdrivande medel.
Vanligen river man stoffet med linolja, stundom
med en tillsats av soloxiderad olja för att färgen skall
få en viss glans. Mycket av denna får emellertid icke
tillsättas, enär färgen då blir tunn och mister alltför
mycket i täckkraft.
Elfenbenssvart är känt som färg långt tillbaka. I
antiken framställdes det av rent elfenben och
kallades Elephantinum. Omnämnande och recept på
framställning möta oss här och där i de äldre
målarböc-kerna.
Under iSoo-talets senare del rådde i åtskilliga
må-larkretsar den uppfattningen, att den svarta färgen
icke borde användas. Man sade: »Svart finnes icke
i naturen.» Den som närmare känner till hur
klanger byggas och sammanställas förefaller denna åsikt
minst sagt trång. Konstnärer som Goya, Manet,
Re-noir, Cézanne och Degas ha skapat underbara
färgsammansättningar, vari svart ingår som en
koloristiskt väsentlig klang.
Utan extra tillsats av konserveringsmedel ha de
svarta färgstoffen i tempera en stark benägenhet
att framkalla förruttnelse.
1Ö4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
