Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flesta konstnärer. Skälen härtill äro flera. I
allmänhet föreställer man sig säkert en oljemålning som
någonting ur hållbarhetssynpunkt mycket solitt.
Vidare anser man och med full rätt, att oljetekniken
har mycket stora möjligheter. Den har också vissa
fördelar ur bekvämlighetssynpunkt. Och den
förefaller de flesta i förstone enkel och okomplicerad.
Att en oljemålning skulle vara solidare än en
akvarell eller en teckning är nog ett diskutabelt
påstående. Det beror viteslutande på material och
uppbyggnad. Det finnes akvareller och teckningar, som
kunna vara vida hållbarare än okunnigt upplagda
oljemålningar. Att oljetekniken har stora möjligheter är
också en sanning, som i vår tid egentligen är alldeles
för litet beaktad. Denna skrift vill bl. a. i all
anspråkslöshet söka peka på en del tekniska
tillvägagångssätt av stor soliditet och koloristiska
möjligheter, som endast ha det felet, att de tidigare
praktiserats men nu råkat i glömska.
Här skulle jag gärna vilja skjuta in en parentes.
Vi ha nämligen ett synnerligen intressant parallellfall
på musikens område.
Under nittonhundratjugotalets senare år inträffade på
musikinstrumentens område en märklig händelse, benämnd
orgelrörelsen. Åtskilliga tyska och franska orgelmusiker
(A. Schweitzer, E. Rupp, de stora orgelvirtuoserna
Günther Ramin och Ch. M. Widor, orgelteknikern
Mahren-holz m. fi.) hade genom studier av klangeffekter och
stämval å äldre orglar från renässansen och barocken och
rokokon kommit att förstå, hurusom dessa äldre verk trots
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
