Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med oljefärg färdigt mer eller mindre à la prima,
d. v. s. vad man icke hann färdigt den ena dagen
fortsatte man följande dag. För att inte måla på klibbig
färg (vilket nog också förekom) hände att man med
en »grattoir», d. v. s. ett slags grov raderkniv,
utskrapade det underliggande merendels sega lagret och
därefter fortsatte. Det hela kunde kanhända gå lyckligt.
Men ofta utspädde man även övermålningsfärgen
med terpentin, som då åstadkom lösningar i den
undre knappt torra färgen, vilket resulterade i
grumlig färg.
Ändå värre var det om man för att länge kunna
måla vått i vått tillsatte sådana medel som
lavendelolja eller nejlikolja, som visserligen fördröja färgens
torkning men som äro starka lösningsmedel. Sådana
målningar blevo mycket snart mörka och med tiden
även krakelerade. Ibland tillsatte man sickativ med
kraftig sprickbildning som påföljd.
En metod sådan som den nu relaterade kunde
antingen tillämpas så att hela målningen utfördes i
enlighet därmed eller också endast vissa delar. Övriga
partier kunde exempelvis målas à la prima utan
tonbotten. Många gånger se vi på målningar med denna
teknik en sprickbildning, som emellertid endast
omfattar de ställen där dubbelskikten olyckligt
påverkat varandra tillika med särskilt känsliga
pigment.
1923 utkom ett arbete av Ch. Moreau-Vauthier
med titeln: Comment ön peint aujourd’hui. Boken
3o 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
