Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLSAMMANDRAGANDE OCH KARLUT VID GANDE NERVER. 83
planen för denna lilla framställning, endast det allra
väsentligaste kan här meddelas.
Under normala förhållanden befinna sig blodkärlens
muskler alltid i ett tillstånd af måttlig sammandragning,
de erhålla ständigt genom de vasomotoriska nerverna svaga
impulser från nervsystemets centralorgan, och själfva
blodkärlen äro därför alltid trängre, än de endast på grund af
sin elasticitet skulle vara. Komma nu genom dessa nerver
starkare impulser, så sammandraga sig också ådrorna
starkare, och blodbrist, blekhet uppträda såsom följd däraf.
Om däremot i stället alla impulser uteblifva, så slappas
musklerna, åderväggarna göra nu ej samma motstånd som
förut mot blodtrycket, ådrorna utvidgas därför och en
starkare blodström rusar fram genom dem. Häraf
blodöfverfyllnad och rodnad. Ett sådant resultat kunna vi
lätt framkalla hos ett djur genom att afskära den nerv,
som går till en kroppsdels blodkärl, ty härigenom hindras
fortledningen af impulserna alldeles på samma sätt, som
fortledningen af rapporter i en afskuren telegraftråd. Men,
skall man säkert invända, låt vara att man vid ett
fysiologiskt försök genom att afskära en nerv kan upphäfva dess
verksamhet och därigenom framkalla förlamning i vissa
blodkärls muskler; i den friska, oskadade organismen kan
dock väl sådant icke ega rum, och vi äro således lika långt
från förklaringen af den plötsliga rodnaden som förut.
Företeelsen kan väl synas besynnerlig, men den är likväl
mycket vanlig äfven inom andra områden för nervernas
verksamhet. Det finnes nämligen icke blott nerver, som
framkalla sammandragning i muskler, utan äfven nerver,
som upphäfva de förras verksamhet, d. v. s. åstadkomma
det samma, som vi vid det fysiologiska försöket efterhärma
medelst genomskärning af en nerv af det förra slaget. De
förra nerverna kallas »rörelseväckande» (motoriska) eller
»kärlsammandragande» nerver i egentlig mening, de senare
åter »hämmande nerver» eller »kärlutvidgande», emedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
