Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vederläggning av Marxismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frambringande nedlagda kroppsarbetet och ej till de
intellektuella faktorerna, liksom den ej heller avser de många
växlande förhållanden, som öva inflytande på en varas
handelspris eller bytesvärde.
Då man sålunda anser rättvist, att arbetaren skall åtnjuta
hela frukten av sitt arbete, fordrar billigheten, att han ej skall
fordra frukten av andras arbete.
Den nyare kommunismens första princip är: »Arbetet är
källan till all rikedom och kultur, och hela vinsten bör därför
tillfalla dem, som arbeta.»
Då nu mycket av det arbete, som skapat rikedom,
bevisligen varit av intellektuell natur: uppfinningsförmåga,
omtanke, förutseende o. s. v., och då vidare kulturen framgått
väsentligen av den filosofiska och vetenskapliga
värksamheten i förening med den moraliska, skulle man kunna draga
den slutsatsen av denna princip, att här ej endast avses
kroppsarbetare, utan alla, som på något sätt arbeta, varför
ingen allvarlig människa kan göra några berättigade
invändningar mot principen såsom sådan. Den här framställda
uppfattningen är emellertid långt ifrån den hos flertalet
socialister gällande, ty på detta håll har man anslutit sig till
Marx’ mening, att endast kroppsarbetaren arbetar; och att
de socialistiska ledarna ofta dela denna uppfattning, därpå
har man många bevis. »Allt för arbetareklassens intressen»,
»ett nytt samhälle, där det arbetande folket är allt», är det
socialdemokratiska partiets lösen och slutmål. Liebknecht har
gjort följande förtydligande omskrivning av slutorden i
ovanstående sats: »Arbetets frukter skola odelade tillfalla det
arbetande folket.»
Man kan visserligen göra den anmärkningen, att
Liebknecht härvid också tänkte på andra än kroppsarbetare, då
inga skilda klasser skola finnas i den kommunistiska
framtidsstaten; men jag frågar då, huru man tänker sig att
vetenskapen, moralen, konsten, statsförvaltningen m. m. skulle
odlas av den enda klassen: »Det arbetande folket». Då
socialisterna lovprisa »arbetet», göra de sig sålunda skyldiga till
ett missbruk av ord av betänkligaste slag.
Enligt Marx avspisar arbetsgivaren arbetaren med en till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
