Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevik-kommunismen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år. Ingen likställdhet finnes, då det uppstått en social kast
med säkrad levnadsställning, de egentliga organiserade
»kommunisterna», utgörande ung. 1 1/2 million, vilka ha
företrädesrätt till allting, rymliga bostäder, högre löner,
förmånligare inköp av förnödenheter än andra o. s. v.
Industrien gick oerhört tillbaka efter
novemberrevolutionen 1917, då arbetarna själva togo ledningen av fabrikerna,
kastade ut direktörer, ingenjörer och ledare samt delade
slutligen rovet sins emellan. Den ena fabriken efter den andra
stoppades; i många fall demolerades de och såldes
inventarierna och nedrevos byggnaderna. Det blev sedan
statsindustri, allt blev förstatligat, hus, fabriker, industri, men all
värksamhet har blivit underhaltig, produktionsförmågan är
ännu för ringa, varorna för dyra och kvaliteten för dålig.
Nöd råder oftast, i synnerhet på grund av spannmålsbrist,
då bönderna ej vilja odla mer än de behöva för eget behov.
Matvaruaffärerna äro otillräckligt försedda och stora köer
få stå och vänta timtals för att få köpa det allra
nödvändigaste.
Hus som privat egendom finnas ej. Alla hus ha blivit
statens och förvaltas av en bostadskommission, som hyr ut
våningar och även godtyckligt kastar ut hyresgästerna.
Ledarna och medlemmarna av kommunistpartiet ha fått goda
och fina bostäder och förskaffat sig de förra ägarnas möbler
o. a. inventarier, lyxartiklar m. m. (rofferier under
revolutionen); men massan av städernas befolkning lider av
fruktansvärd bostadsbrist. Det är ej sällsynt, att 2 eller 3
familjer måste bo i samma rum. Ofta ha flera bostäder
gemensamt kök, vilket ger anledning till slitningar och
trakasserier.
Nöden bland arbetarna växer med antalet barn, och av
denna nöd uppstår det stora antalet övergivna, vanskötta
barn, som ibland av sig själva lämna hemmet, ibland jagas ut
av föräldrarna. Dessa barn sluta sig samman i stora skaror,
som stryka omkring på gator, smutsiga och klädda i trasor,
fulla av ohyra, leva av tjuvnad eller tiggeri. Något äldre
tiggare, huliganer, finnas ock i stor mängd och äro städernas
liksom ock landsbygdens fasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
