- Project Runeberg -  Oregon och Washington : Dessa staters historia, natur, resurser, folklif m. m. samt deras Skandinaviska Inbyggare /
47

(1890) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KNT JAGT- OCH FISKETTIK.

47

hade uttänkt en genien plan för att hämnas. Han visste, vid
hvad tid på qvällen brudparet skulle passera förbi den plats, der
stockarne skickades ned i floden genom en ränna af plankor.
Samma qväll, när ban körde sista lasset, lemnade ban en väldig
stock på toppen af plankrännan, så väl balanserad, att den minsta
stöt skulle kunna skicka den ned i floden 500 fot nedanför. Yid
8-tiden kom båten sakta seglande. Den hämdlystne f. d. friaren
hade smugit sig från lägret och höll skarp utkik på segelbåten,
tills ban såg, att den befann sig midt för rännan. Iian stötte
då till stocken, och den sköt som en pil ned för branten. Till
all lycka träffade den icke båten, utan dök ned i floden och kom
upp under farkosten, till besättningens gränslösa förvåning.
Båten kantrade, och bela innehållet — brudpar, svärmor och en
del husgeråd, som köpts i staden, — kom i floden. Den unge
mannen och hans brud klättrade upp på båtens köl, och den
gamla damen flöt in på grundare vatten samt vadade i land.
üxdrifvaren afdunstade samma natt.

Skogsmännen upplyste mig, att om jag ville fånga stora
fiskar, skulle jag begifva mig till Lewis-floden, som var endast
12 mil derifrån. Sedan jag fiskat ännu en gång till förmån för
lägret och stannat öfver följande natt, begaf jag mig åt det
anvisade hållet. Yägen går oafbrutet genom tät skog, hvari knappt
några nybyggen synas till. Gång efter annan såg jag färska
hjortspår och här och der äfven spår af björn. Jag började
ångra, att jag valt en så ödslig väg. Yid 12-tiden kom jag till
en vagn med tältdukstak, stående bredvid en bäck, som flöt tvärs
öfver vägen. Två hästar voro tjudrade ett stycke längre ned
vid bäcken. En fet hjort hängde i ett snår af lönnbuskar på en
kylig plats öfver bäcken. Två män med godt utseende och klädda
som grufarbetare tycktes syssla med att göra sin middag i
ordning. En angenäm doft af hjortstek och kaffe fyllde luften
omkring mig. Så snart karlarne upptäckte mig, inbjödo de mig
att deltaga i deras måltid.

Jag erfor snart, att de voro gnidsökare, stadda på resa till
den norra Lewis-flodens källor. De gjorde uppbrott, så fort de
ätit, och eftersom de skulle samma väg som jag, inbjödo de mig
att åka med dem. Yi lemnade platsen kl. 2 och funno skogen
allt tätare och hemlighetsfullare, i mån som vi färdades fram
genom den. Plötsligen hörde vi en man, som ropade af alla
krafter ej långt från oss. Yägen gjorde en krök, och när vi
svängde om hörnet, sågo vi en björninna med en liten unge vid
sin sida springa på vägen. När de fingo syn på oss, försvunno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oregwashin/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free