Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
OREGON OCH WASHINGTON’.
des öfver galgen, hvarefter alla de närvarande, utom indianerna
och presten, rev. Frost, fattade tag i ändan af repet och på ett
gifvet tecken halade indianen upp så högt, att lians fötter
befunno sig ett stycke ofvan marken. Som halskotorna icke
bräcktes, dog ban endast genom strypning; men sättet, hvarpå ban
aflifvades, ingaf alla de närvarande indianerna en helsosam
fruktan för den hvite mannens bämd.
Vid ett af fästena i det inre af landet tilldrog sig följande
händelse, hvilken vi anföra såsom prof på det mod och den
själsnärvaro, som karaktäriserade många af Hudsonbay-kompaniets
pelsjägare och deras befäl. En af bolagets tjenstemän blef
lömskt mördad af en indianhöfding, hvilken efter dådets
för-öfvande skröt väldeliga öfver sin bragd. Höfdingen tillhörde
en mäktig stain, som ströfvade omkring och för tillfallet slagit
läger i närheten af fästet, och som ban egde stort inflytande
bland sina män »-ch kunde sammankalla ett stort antal krigare,
tog ban för gifvet, att de hvita ej skulle våga hämnas på honom’.
Men fästets kommendant, som visste, att om detta dåd blefve
ostraffadt, de hvita skulle sväfva i ständig fara, utfäste en stor
belöning för den — vare sig hvit eller indian — som kunde
döda mördaren. Tiden gick, och ingen vågade inlåta sig på
det farliga företaget, då kommendanten en dag fick böra, att
mördaren återkommit från en utflykt ocli befann sig i en viss
hydda i ena kanten af lägret. "Nu eller aldrig!" tänkte
kommendanten, i det lian fattade sin aldrig bommande studsare,
gömde dei> under sin kappa, lemnade fästet och gick på en
omväg till den hydda i indianlägret, i hvilken mördaren just för
tillfället satt midt ibland sina män, skrytande öfver sina
bedrifter i de många strider han utkämpat med engelsmännen.
Ryckande undan den buffelbud, som tjenade i st. f. dörr, trädde
kommendanten med fasta steg in bland indianerna, kastade en
skarp blick på mördaren, tog, utan att yttra ett ord, fram sitt
gevär, riktade det mot mördarens hjerta och afsköt ett skott.
Indianen sträckte armarne öfver sitt hufvud, gaf till ett gräsligt
tjut, föll baklänges och gaf upp andan. Kommendanten vände
sig om, gick ut ur hyddan och återvände till fästningen, utan
att ha blifvit ofredad af de öfver hans djerfhet häpna indianerna.
Sådana karaktärer var det, som beredde framgång åt
Hudsonbay-kompaniets företag, och utan dem hade det icke varit
möjligt för det engelska bolaget att under så många år behålla
snart sagdt oinskränkt välde öfver landområden, som redan på
grund af sitt läge tycktes böra tillhöra Förenta Staterna. Visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
