Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
OKJBGON OCH WASHINGTON.
Sjukdom härjade i förfärande grad bland de indianska
skolbarnen. Yid slutet af 1838 hade en tredjedel af dem dött, men de
öfverlefvandes antal utgjorde ändock 40, af hvilka de flesta voro
sjuka. Cyrus Shepard, som förestod missionsskolan, tvangs
genom sjukdom att öfvergifva sitt arbete. Hans ena knä började,
utan synbar orsak, att svälla, tills en amputation af benet blef
nödvändig. Operationen företogs dock för sent, och mr Shepard
dog, efterlemnande hustru och två barn.
Men medan sålunda missionsfältet i Oregon tycktes
öfvervägande hemsökt af elände och olyckor, rönte dess ombud i
östern stor framgång. Jason Lee verkade nämligen med ifver
för den sak, som blifvit honom anförtrodd, och efter att ha rest
omkring och predikat bela sommaren 1839 öfverallt i New
Eng-land-staterna, Illinois m. fl., fann ban, att de af honom för
missionsverksamheten i Oregon upptagna kollekterna jemte
mis-sionsstyrelsens bidrag belöpte sig till $40,000. En del häraf
åtgick till inköp af jordbruks- och andra redskap och verktyg,
tillbehör till ett sågverk och en mjölqvarn in. m., och med allt
detta stufvadt ombord på skeppet "Lausanne", anträdde Lee,
som under tiden gift om sig, den 10 oktober 1839 sin återresa
till Oregon. Med honom följde ett sällskap af 51 personer.
Bland dessa voro 7 missionärer, Lee sjelf inberäknad, en läkare,
6 handtverkare. 4 farmare, en ’’steward" och 4 lärarinnor, alla
utsedda af missionsstyrelsen för fältet i Oregon. En af
missionärerna var Gustavus Iiines, hvilken sedermera utgaf en bok
om Oregon, hvarur vi härnedan göra ett och annat utdrag-, enär
de bättre än något annat belysa förhållandena i Oregon, sådana
de voro för 50 år sedan och delvis äro ännu i dag.
Efter en lång och tröttsam resa, hvarunder åtskilliga
sydamerikanska städer samt Sandwich-öarne besökts, ankrade
fartyget ändtligen den 1 juni 1840 i Vancouver, och den 13 hölls
ett möte, hvarvid missionärerna och de öfriga medlemmarne
af utvandraresällskapet fingo sina verksamhetsplatser närmare
bestämda. En sändes till Fort Nez Qualy vid Puget Sound. en
annan till Clatsop vid Columbias mynning. Kone och Hines
utsågos att verka vid Umpqua-fioden. Dagen derpå begåfvo
sig Hines och några andra i en båt till Willamette-floden, på
hvilken de fortsatte sin färd, finnande "sceneriet längs floden i
högsta grad vildt, stränderna klippiga och kantade med täta
granskogar, samt föga land tjenligt för jordbruk." Vid
Willa-mette-fallen, dit de ankommo den 15 juni kl. 1, "funno vi,"
skrifver Hines, "150 de smutsigaste och mest förfallna varelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
