Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
OREGON OCH WASHINGTON’.
hvitas skydd ocli lyckades, utan synnerligen stora ansträngningar,
drifva undan indianerna.
Samma år hade under sammankomst med guvernör Stevens
och Joel Palmer åtskilliga indianstammar förbundit sig att
afträda öfver 80,000 qv.-mil i östra Washington och Oregon till
Förenta Staternas styrelse mot en ersättning af $850,000 och en
del andra förmåner. Innan detta handelsfördrag blifvit giiladt
af styrelsen, och innan indianerna erhållit en enda cent i
betalning, begingo Palmer och Stevens den oförsigtigheten att
offentligt förklara de ifrågavarande landsträckorna öppna för
bebyggande, — en åtgärd som omedelbart bragte indianernas blod i
svallning. Mord och öfverfall från deras sida inberättades till
Corvallis, som för tillfället var styrelsens hufvudqvarter i Oregon,
och dess guvernör Curry organiserade ofördröjligen tvänne
bataljoner — en för undertryckande af de alltjemt fortsatta
orolig-lieterna i södra Oregon, och den andra för att kufva indianerna
i norra Oregon och i Washington. Att börja med ledo de hvita
ett och annat nederlag, såsom t. ex. den 3l oktober 1855, då
"Sydbataljonen", 300 man stark, förlorade 53 man i döda och
sårade. Men i allmänhet taget visade dessa, uteslutande af
frivilliga bestående stridstrupper ett mod och en skicklighet, som
skulle hedrat t. o. m. gamla, väl inöfvade soldater. Någon gång
tilläto de sig, under mer eller mindre berättigad upphetsning,
saker, som stå i skarpaste strid mot krigföringens första
grundsatser. Så t. ex. blefvo 4 indianer, hvilka en del af
"Nordbataljonen" tagit till fånga i närheten af Walla Walla och höll såsom
gisslan, utan orsak nedskjutna och skalperade. Men att de på
sådant sätt förifrade sig, kan till en del ursäktas, då man
betänker, i hvilken obehaglig belägenhet de midt i smällkalla
vintern råkat genom rödskinnens envisa motstånd, — en
belägenhet, om hvilken "Oregonian" i en artikel uttryckte sig så här,
samtidigt komplimenterande de frivilliga för deras mod: "Hur
går kriget? Yi svara, att För. Stat:s trupper, som äro betalda
för att strida för och skydda folket, befinna sig i godt
vinterqvarter, ätande, drickande och roande sig, medan några få
bar-fotade, halfsvultna frivilliga, som kommit hit på sin egen
bekostnad, utkämpa strider för sitt land. Så går kriget. Frivilliga
kunna gå barfotade, kunna sofva utan täcken, äta sina hästar,
när nöden drifver dem dertill, medan salongsknektarne måste
vara väl födda, väl skodda, väl betäckta och utrustade med
kanoner, om de skola våga sig ut på krigsstigen. Liken af 150
indianer på Walla Walla-slätterna visa, huru kriget tillgår."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
