Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inarsk-Johan, »men min tro är, att han förgör
det i stället. Se nu bara! Får han inte gå
från gård och grund som en tiggare, och
måste han inte smyga sig bort med skam
från gäld och pantning för sina svartkonsters
skull.»
Metta Nielsdotter såg på honom med ett
spefullt löje.
»Du talar som den vettvilling du är», sade
hon spotskt, »jag vet bättre. Det skall
lyckas vår herre att göra guld, och han håller
för visso sitt löfte att återvända hit rik och
mäktig. Du borde blygas, du
Ditmarsk-Johan, som han hjälpt från svår sot genom sitt
arkanum*, att bakdanta honom.»
Det var flere, som hörde detta samtal, och
de stirrade på Metta, när det främmande
ordet halkade öfver hennes snabba tunga. Var
det sant månne, att hon var besoldad och
stod Erik Lange hemligen bi, när han kokade
sina undergörande dekokter.
Karen i porten frågade skyggt:
»Tror du, att Herren Gud ser till hans
verk?» Hon gjorde förstulet korstecknet, rädd,
att någon skulle märka det. Doktor Mårten
Luther hade ju tagit den trösten ifrån fattigt
1500-talets hemliga läkemedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
