Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Lange hade rest sig och börjat mäta
kammarens golf med långa steg, Skimret från
elden i den öppna spiseln föll öfver hans svarta
sammetsdräkt och silfverstickade hosor.
»Det har varit mitt», sade han kort, »men
var förvissad, min käre Knut, att vår oss
älskeliga syster Margareta nu tar det i besitt
ning för att där bereda sin berömda akvavit,
kokad på allsköns örter.»
Knuts röda hy blef litet mörkare, men han
gjorde ingen invändning. Han kände för väl
Langarnes veka, skiftande sinnelag för att
frukta, det hans hustru skulle motsätta sig hans
husbondevälde.
»Du nämnde din syster, fru Sophie Otto
Thottis», återtog Erik efter en paus, »väntar
du henne till ditt bröllop?»
»Ja, om hon vill lämna sin lille son; det
barnet är henne öfvermåttan kärt.»
»Jag ville se henne», utbrast Erik otåligt.
»Res till Eriksholm, där blir du en gärna
sedd gäst. Otto Thott är en både vänsäll och
frikostig herre; vinet flödar öfver borden, och
där glammas mycket, må du veta.»
»Hugar slikt fru Sophie?»
»Nej, hon går helst i sin örtagård och
drömmer. Det skulle godt likat sig, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
