Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Knut ätit och druckit nog, lutade han
sig bekvämt tillbaka och började genast:
»Du känner för väl hela vår släkts önskan,
att du icke längre skall sitta här på
Eriks-holm som änka och tråna bort dina dagar,
och hafva vi nu funnit en man, som anstår
dig, då han icke är befryndad med våra
ätter, men dock stammar från gammal, god
adel. Du känner honom ej, men nog är ju,
att I talens vid, när tro och lofven bytas.
Det är junker Hak Ulfstand, som genom mig
friar till dig, och du torde få leta länge,
innan du finner hans like.»
Sophies stora ögon blixtrade.
»Vet du ej, att jag är Erik Langes
trolof-vade, att jag bär hans ring och väntar på
honom, töfvade han ock borta i evinnerliga
tider», sade hon fast.
»Den föreningen är en dårskap, som du
redan hårdt bötat för och som du endast kan
hösta smälek af, Sophie», inföll Knut
myndigt. »Föga anstår det en Brahe att gifva
sig bort till en man, som pantförskrifver ända
intill sin själs salighet. Kungen skall inom
kort fråndöma honom hans sista förläning.
Fru Karin Krabbe släpper ej efter sin
fordran; hon indrifver den genom att lösa ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
