Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det betyda, att den morske herr Knut gästar
henne?»
När Sophie tidigt följande morgon bjudit
brodern farväl och sett sista skymten af hans
gråa häst och mörka ryttarkappa försvinna
som ett litet moln mot den ljusa horisonten,
gick hon tillbaka till sitt kära Colchis för att
där afsluta brefvet till Erik Lange.
Det dröjde innan hon kunde få sin eljes så
snabba fjäder att löpa öfver papperet. Sinnet
var tungt, och hon lutade hufvudet trött mot
handen, medan hon läste igenom hvad hon i
går skrifvit: dikten från Urania till Titan. I
början föreföll hela skrifvelsen henne
främmande. De varma orden fröso till is under
den tviflande, kalla blicken, men småningom
smälte kölden inom henne. Hon glömde, att
Erik Lange törhända ej ägnade henne en
tanke, glömde broderns hårda ord och
doppade plötsligt fjädern för att ånyo tala till
honom.
Hennes hand gled lätt och tryggt öfver det
grofva papperet; det var en tankens
fågel-väg till den älskade, hon beträdde, när hon
skref:
»Ödet kärleksband knyter och ödet kärleksband löser,
icke beständigt ha här anor och rikedom makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
