Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad kusken mana på hästarna så mycket han
kunde.
»Låt dem springa, bara springa», sade hon
med klangfull hög röst. »Vi byta vid hvart
rastställe. Se här, Lukas, blanka silfverpengar;
tag dem och kör på!»
Lukas stirrade på den nådiga fruns gåfva,
hvilken till hälften fyllde hans grofva näfve,
och han tänkte, att slik frikostighet icke var
af det rätta slaget. Det var trolldom med i
spelet. Men . .. man kunde inte stå emot den
goda gåfvan för det. Det halp törhända mot
otyget, om han spottade tre gånger efter sig
och så offrade två — ånej, en räckte! — af
de blanka pengarna till kyrkan.
Och af bar det i den arla morgonen. Sophie
satt hela tiden rak och med högburet hufvud
inuti vagnen. Denna gång hade hon icke
dragit gardinerna för, knappt svept om sig
skinnfällen.
Kappan var henne nog. Hon skulle visst
ej frusit ens den förutan, så värmde glädjen
hennes blod och purprade hennes kinder. De
glänsande ögonen sågo ut mot skogar, slätter,
dalar och sjöar utan att se. Hon kunde för
den skull åkt med bindel för ögonen hela
tiden och dock sett detsamma: den bild, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
