Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så låt mig vara dig behjälplig», bad hon
och hennes blick sökte sig vant fram till
ugnen, där nu endast några svarta kol voro
att se.
»Nej, nej», sade han ifrigt, »det får du ej.
Jag vill vara alldeles ensam denna gång. Det
är ej blott materia i min konst, ser du, det är
också ande, och där dessa väsen syssla, måste
tystnad och enslighet råda. Kom åter en
annan dag, min Urania, om en veckas tid
väntar jag dig.»
»En vecka», sade hon bittert. »Jag har rest
genom natt och dag, sjuk och trött för att fort
komma till dig och du — du hälsar knappt
på mig, förrän du beder mig ånyo draga mina
färde. Det är din konst, som förpestar och
förgiftar hela din varelse. Jag vånnar den
sjönke ned till det averniska mörker, hvarifrån
den kommit, så kunde den ej stjäla flere dagar
från mig. Och kanske», tillade hon vekt, »är
det ändå det minsta, att du öfvergifver mig.
Värre är det, att du skadar dig själf, min Erik.
Du lefver ju i beständig spänning och sörjer
öfver hvarje misslyckadt utfall.»
Han hade gått ifrån henne och bort till ett
bord, belamradt med remedier: retorter, kolfvar,
stycken af svafvel och arsenik, salt och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
