Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under guldregnets hängen, bort mot de
vajande, doftande syrenerna och de högtidligt
pliktmedvetna tulpanerna.
Allt efter som hon gick där i den svala,
tysta trädgården och inandades försommarens
friska vällukt, blefvo hennes steg spänstigare,
hennes hållning rankare, och det kom så
småningom en svag strålglans i blicken.
Vid rabatten med tulpanerna stannade hon,
ty där var en bänk utsatt mellan tvenne
lindar. »Låt mig sitta här», bad hon, »och
mycken tack till eder båda för att I hjälpen
mig hit in. I veten icke, att jag älskar
blommor och örter, som vore de mina egna barn
och att min bästa bot för all sjuka är att
inandas deras doft. Hemma i mitt eget land
har jag en rosengård, men den har minnena
växt så öfver, att intet vill frodas där. Hemma
i mitt land har jag ock en apelgård, men i
dess gångar lustvandrar längtan och
sorgen allena sätter spår i den skärhvita
blomstersnön. Hemma i mitt land har jag en
örtagård med härliga, läkande örter, men
ingen tror på deras hälsobringande kraft, och
ingen litar till dem mera, ty ett kunde de ej
råda bot för: alltför trofast kärlek.»
Hon tystnade och slöt ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
