Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sophie skymtade den bakom de tunna
sparlakanen, halft dragna åt sidan.
I fönstret stodo ett par örtepottor med
blommande geranium och ljusgul gyllenlack, på
bordet bredvid henne lågo några andaktsböcker,
dem fru Cornelia omtänksamt fört med sig in.
På bänken vid väggen lågo fru Sophies
kläder. Hon blygdes för dem, de voro som grofva
stigmanspaltor i en slottskam mare, men
hennes var ej felet, att det gått henne så illa.
Hur hade ej släkten förfarit med hennes
gods? Bröderna Sten och Axel hade talat
emot hennes sak vid tinget och fråntagit henne
rättmätig egendom. Fru Anna Brahe hade
falskeligen spelat hennes vän, lånat henne flere
hundrade daler och sedan, mot bref och löfte,
kräft dem igen med oskälig ränta. Och Tale
Gert Rantzau, som hon en gång med så fast tillit
kallat sin vän, hur hade ej hon svikit henne
genom att i låg afund ständigt såra hennes
modershjärta med hänsyftningar på att hon ej
älskade sin Tage nog. Så grym kunde
förvisso blott den vara, som inga barn haft. Och
hennes mor, fru Beata Bille, hade hon ej
förgätit sin dotter, icke af ond vilja, Gud vare
med henne och bevare henne länge och väl,
men därför, att andra intalade henne hårdhet,
11
Sophie Ottosdotier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
