Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Liibeck med ett hanseskepp, och i hans
händer kan I anförtro edra penningar så säkert
som gömde I dem i eder egen pung», sade
fru Cornelia gladt. »Har I månne flere
bekymmer, som jag lika lätt kan fria eder från,
nådig fru?»
»Ack, om I hörde mina legender, skulle
edra vackra, unga ögon utgjuta bittra tårar.
Jag har vandrat en lidandets väg i två långa
år här i detta land, sjuk, ensam och bedröfvad.
Min gode broder, herr Tyge, har visst nog
skrifvit mig till, att jag skulle komma till
honom och stanna där, så länge det mig lyste,
och att jag skulle draga med honom och hans
familj till Karlsbad, men hur gärna jag än ville
återse honom, kunde jag det ej. Vägen är så
lång, och dagsresorna, som skilt mig från Erik
Lange, skulle blifvit än flere än nu. Ack,
full väl kan jag själf tänka allt, hvad de
andra säga: att jag är dåraktig, som håller
fast vid honom, att jag gör mig till hvar mans
gäck; men kärlekens gåta löses med blod, ej
med kallt förnuft, och blott den, som känt
kärlek blöda inom sig i sorg och glädje, kan
döma mig. Dömer I mig, hjärtefru?»
Cornelia skakade på hufvudet. I hennes
långa ögonhår glittrade tårar. Hon tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
