Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I torde törhända icke töfva längre här
inne, hjärtans kära farssyster», sade hon
låg-mäldt, »luften bekommer eder säkerligen
icke väl, och Tage väntar oss förvisso med
ängslan.»
Sophie hörde den mjuka rösten med den
tyska brytningen, som komme den långt
fjärran från. Ack, hennes minnen stodo henne
i denna stund så mycket närmare, och
motvilligt såg hon upp på brorsdottern som ville
hon ej lyssna till hennes ord. Kunde
Magdalena ha förgätit, att Sophie icke på långa
år fått se sin gode broder, tala förtroligt vid
honom? Och här återfann hon honom dock
liksom förkroppsligad. Under stenen vid
hennes fötter hvilade hans kära stoft. Hon kunde
icke så snart vika härifrån, ute i världen var
hon så ensam. Hennes Apollo hade gått för
alltid. Sin älskade Titan hade hon begråtit
i flere år, och hennes vänner skingrades som
de agnar människor äro i ödets hand.
Ett band höll henne dock ännu fast vid
lif-vet, hennes Tagelille, men han skulle snart
öfvergifva henne, ty i ungdomens år är
sorgen som en brännblåsa: den svider häftigt
och olidligt i begynnelsen, men hur fort lägger
den sig ej, blott den skötes rätt. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
