Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingenting var för honom nöjsammare än
sagostunderna hos bästemodern i Helsingör.
Hennes spröda, lätt darrande röst med det
vemodsfulla tonfallet tröttnade han aldrig att
höra.
Och hvar gång vagnen kom nära den röda
porten — i Tages tycke stadens största
sevärdhet — slog han förtjust ihop händerna,
och hans lilla bleka ansikte blef rödt af glädje.
Icke ens seglarna ute på Sundet eller de
många fina husen kunde länge fängsla hans
uppmärksamhet; till den lilla gården vid
Knektgatan längtade han otåligt. Där doftade för
honom världens fagraste blomster, och de
liknade ej alls blommorna hemma i
rosengården; dessa kunde tala. Fru Urania visste,
hvad de alla sade henne, ända från vårens
klara crocus till höstens bleka astrar. När
rosorna fällde sina blad, samlade hon dem i
en silfverskål och kokade de ljufligaste
ögonvatten på dem, och det var som de hade bedt
henne taga sig, så villigt snöade de ned i
hennes öppna hand.
Där fanns krusmynta och althea och fläder.
Bästemoder kunde också få dem att göra
människorna stor nytta, fast de sågo så
obetydliga ut; och de hvita violerna botade hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
