Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina från äldsta tider till våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
PALESTINA FRÅN ÄLDSTA TIDER TILL
VÅRA TIDER.
Palestinas förhistoria. — Kanancer, amorcer och filisteer. —
Abraham. — Huru judarne erövrade och förlorade Palestina.
— Palestina vid tiden för Kristi uppträdande. — Palestina från
Kristi död till våra dagar.
Redan under den äldre stenåldern var det nuvarande
Palestina bebott. Landet var då skogigt och rikt på
villebråd, varibland uroxen, stenbocken, vildsvinet och
björnen. Folket bodde i grottor på höjderna å Libanon, i
övre Galileen, ä bärglandet norr och söder om Jerusalem
och i Östjordanlandet.
Så småningom drog sig folket ned i dalarne. Man
levde på jakt och havsmusslor — däremot föga fisk.
Husdjur förekommo ej och ingen sädesodling.
Under dën yngre stenåldern, som varade i årtusenden
och slöt omkring 2,000 år före Kristus, lärde folket
efterhand boskapsskötsel och åkerbruk, ja, även fruktodling.
Flintverktygen fullkomnades — man lärde slipa dem.
Bronsen uppträder i Palestina omkring slutet av tredje
årtusendet. Keramiken fick en rik utveckling. Man
lärde sig efterhand att bygga hus av soltorkat tegel. De
märkligaste minnena från den yngre stenåldern äro de
megalititiska minnesmärkena: stora stenpelare, stenhögar,
stenkretsar och mäktiga stendösar (gravkamrar), vilka
givit senare tiders folk föreställningen om jättar, som eri
gång skulle ha bebott landet.
Tydligen var detta folk huvudsakligen av semitisk ras.
I sin tur blev detta folk förträngt av andr.i semitiska
folk: kananeer och amoreer av semitisk ras samt bl. a.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
