Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar i politik och samhällsfrågor - Hvad blir slutet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rundbäck under debatten i 1887-års riksdag om
tullarne, hvilken då på det oförsyntaste hånade
hufvudstadens arbetare, så hänsynslöst att man nästan måste
antaga att han vid tillfället befunnit sig uti ett mindre
tillräkneligt tillstånd, något som ju icke lär vara så
sällsynt med denne »kände» folkrepresentant!
Några lagparagrafer, som skydda folket från de
smädelser dylika stackare utkasta, finnas icke, men när
orepresenterade begagna sig af det enda tillfälle som
— utom våldet! — står till deras förfogande,
nämligen det muntliga, och skriftliga ordet och påpeka det
utplundringssystem, och omyndighetstillstånd de äro
underkastade samt huru samma riksdag, som oblygt
och orättfärdigt beskattar massorna, ändå nekar dem
medinflytande och trampar det stora orepresenterade
folkets rätt under fötterna, litande på skydd af lagar
de själfva stiftat — då har man domare till sitt
förfogande, som genast och utan att blinka tillämpa
strafflagen! Men trots detta »skydd» finnes icke en enda
klassmedveten arbetare eller rättänkande
medborgare, som icke erkänner att deras uttalanden, som
setat eller sitta i öfverklassens förbannade
pinoanstalter för smädelse mot riksdaglen, varit fullt
berättigade, och denna tro kunna hvarken idiotiska
lagparagrafer eller samvetslösa domare rubba.
Men den politiska ställningen, huru absurd och
bakåtsträfvande den än är, med alla dess åtal,
domar och straff för riksdagssmädelse,
domareförnärmelse och gudahädelse, har nu på sista
tiden blifvit än mera tillspetsad genom
majestätsbrottsåtalen. Kampen har förut förts mellan de olika
politiska partierna. Det har varit en kamp mellan
folkfrihetens vänner och folkfrihetens fiender, de
senare därvid i sin kamp mot de förra troget
understödda af några politiska renegater, hvilka ännu skylta
med namnet »liberaler».
I denna strid mellan partierna, har nu konungen
afgjordt ställt sig på reaktionens sida. Han har ju
till en deputation, på en tid då de rättslöses rop från
Ystad till Haparanda är »allmän rösträtt», uttalat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
