Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soir èerna. 75
ständigt på det klara med deras brist på förmåga att kunna göra
det, att den moderna pariserkutymen till och med har afskaffat
presentatioifen. Folk packas sida vid sida utan aning om, hvem
deras grannar äro; man kan ha sett hvarandras ansigten tjogtals
gånger, innan man genom en slump får veta hvarandras namn. Det
är öfverflödigt; man är gäst vid soiréen liksom man är åskådare
på teatern, det är föreställningen, som presenteras, icke publikens
sammansättning det kommer an på. Nödvändigt är det blott, att
det är vimmel och en »belle salle» med alla slags storheter, som
kunna ta sig bra ut i boulevardbladens referat och göra den reklam
för värdens mondaina position, som är soiréens enda afsigt och
ändamål. Men huset fullt får han så väl som teaterdirektören endast
när han har ett program som drar. Markovitsch-utställningen,
hvarmed han började, måste ständigt göras om igen under andra former.
Parisarnes uppfinningsrikhet i detta afseende är lyckligtvis
också fullkomligt i jämnhöjd med fordringarna, som ställas på den.
Den tid är längesedan förbi, då värden ansåg sina förpligtelser
uppfylda, om han bjöd sina gäster på musik till en svängom och en
vanlig liten supé med en treflig kottiljong efter. Det måste nu vara
en helt annan stil på saken. En bal i svarta kläder är banal och
trist som den trista hvardagstillvaron, från hvilken den just skulle
föra en bort. Man har afskaffat den redan för flera år sedan. Man
började med att kasta sig öfver den röda fracken och öfver
kostymerna, man har slutligen hamnat der man måste hamna. Hvad
publiken på andra orter begär af romanen, som skall göra lycka:
att den försätter den i aflägsna, mera harmoniska tider än dess
egen, det samma begära parisarne af en soirée, som är hvad den bör
vara. Dekorationsförändringen måste vara genomgående från topp
till tå. När inbjudningen går ut på »fête villageoise», omskapas
liela hotellet till en ändlös blomsterträdgård, der hela verldens
brokiga slingerväxter klättra uppför väggarnas spalier, der supén
serveras af värdshusflickor i löfsalar med vinranklöf, der betjenterna
klädas i gendarmuniform och der man leker bondbröllop och rosen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
