Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Rastaqouèren.
Då inträffade emellertid en för honom ganska olycklig
omständighet. Trots den utvalda krets af frukostgäster han samlade
vid sitt bord, var den portugisiske kammarherren ej alldeles belåten
med den roll han spelade i den parisiska umgänges verlden och
hade sökt ett annat fält för sin äregirighet. Han hade blifvit
generalkonsul i Bukarest, en post som hans regering hade tänkt
dra in, men som den dock ej hade något särskildt emot att
bibehålla, då dess innehafvare ej uppbar någon lön och sjelf bestred
de med sysslan förenade utgifterna. Kammarherren skyndade sig
att antaga dessa vilkor- han gjorde en stor afskedsbankett för alla
sina berömda vänner och reste sedan dit pligterna mot hans
fädernesland kallade honom. Santa Maria tog sig så mycket mera nära af
denna skilsmässa, som det ej på längre tid erbjöds honom något nytt
tillfälle att tillfredställa sin smak för ett kontubernalt samlif. Man
kunde riktigt se, huru vännens afresa tog på honom. Hans
fyllighet började försvinna, glansen af hans svarta hår fördunklades, han
blef så vårdslös i sin klädsel, att till och med hans svarta redingote
småningom fick hvita sömmar och felbhatten rödbruna fläckar på
brättet. Han hade flyttat ut i banlieuen och tycktes alldeles ha förlorat
smaken för de trefliga små frukostarna. När man mötte* honom
på gatan, framkastade han visserligen en anmärkning om, att man
måste vara tillsammans en förmiddag, men det var en riktig
långresa ut till honom, tillade han, så att han kunde naturligtvis icke
begära, att man skulle förspilla sin dag med att fara dit ut. Den
helt naturligt följande invitationen: »Men så ät med mig här inne
i staden», tog han endast vilkorligt emot. Han skötte alltid sin
korrespondens om förmiddagen och kom först till staden inemot
qvällen. Ville man ändtligen se honom, måste det bli till middag.
För den del af vännerna, som ej hade honom till middagsgäst,
var han i ett halft års tid så godt som alldeles försvunnen. Plötsligt
visade han sig emellertid åter för alla. Det hade kommit nytt lif
i honom, han hade gjort upp planen till ett omfångsrikt, literärt
och artistiskt arbete. Han ville föreviga den stora krets af intressanta ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
