Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Rastaqouèren.
hennes arbete blef sålunda betydligt lättadt, medan äran, som hon
skördade, ej i samma grad förminskades.
Tillsammans med intima vänner gjorde Santa Maria alldeles
ingen hemlighet af detta sakernas sammanhang och visade
derigenom allra bäst, att alltsamman var någonting helt naturligt.
Verlden är nu emellertid en gång så böjd för att ta anstöt, och
isynnerhet i ett samhälle som det parisiska hittar man så lätt på
att räkna ut orena bevekelsegrunder till allt. Vid en internationel
literär bankett, som på Santa Marias initiativ gafs för att fira
Camoens jubelfest, kom han i dispyt med en tysk kollega, som
kände sig retad af att det hela tiden var fransmän och latinare,
som hade ordet, medan deremot den germanska rasen trädde
alldeles i bakgrunden. Santa Maria gjorde honom spefullt uppmärksam
på, att ordet var fritt och att herrar tyskar kunde tala så mycket
deras lust och talegåfvor uppfordrade dem till. Efter supén urartade
diskussionen till gräl, tysken ref upp historien om
karrikatyrbiografierna och kallade Santa Maria en rastaqouère de la plus pire
espèce, som lät underhålla sig af fruntimmer. Det blef stor skandal.
Santa Maria skickade dagen derefter den medicinske redaktören
och ännu en annan vän till förnärmaren för att begära upprättelse,
men tysken förklarade sig icke vilja duellera, förr än en
hedersdomstol hade dömt honom skyldig dertill. I den internationella
literära föreningen, hvaraf de begge voro medlemmar, beslöt man,
på en under en sökt förevändning sammankallad generalförsamling,
att nedsätta ett familjeråd, men förhandlingarna om hedersdomstolen
mellan detta och Santa Maria tycktes ha stött honom för hufvudet.
Han fann sig till och med föranlåten att inlemna sitt afsked som
vice ordförande i föreningen. Den mottogs, och från detta
ögonblick försvann Santa Maria helt och hållet från sina hittillsvarande
vänners horizont.
Först ett år derefter började man då och då indirekt höra talas
om honom igen. Han tycktes ha grundlagt eller åtminstone ha
blifvit hufvudredaktör för en i Paris utkommande brasiliansk tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
