Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Névrose, bloddrickning, blodbadning och morfinomani.
är en alltför beskedlig och douce regenerator, det har fått en
efterföljare af hell: annan kaliber. Småflaconerna med piller och droppar
äro bortkastade, i fulla skålar dricker hon oxens blod, och med
fulla lungor inandas hon de varma ångorna från det röda bad, hvari
hon dyker ner.
I långa rader hålla om morgnarna de vapenprydda ekipagerna
utanför abattoirerna vid rue de Flandres. Man väntar hellre än man
kommer för sent, blodet skall drickas rykande, eljest är halfva
kraften borta. Inne i rummet bredvid slagtarhallen står man och
hör det döfva ljudet af klubban som faller, kanske en klagande
suck, när den ej har träffat bra och det behöfves ett nytt slag,
innan djuret faller. Dörren ryckes hastigt upp, nyfiket kastar
madame en blick ut på blodpelaren, som ännu sprutar från djurets
afskurna strupe, och en nedstänkt arm med skjortärmarna uppkallade
och de knöliga musklerna ännu spända efter slaget räcker in skålen
med den röda, ångande drycken. En svag rysning går möjligen
genom de ömtåligaste af damerna, men de tömma den alla till
botten i ett raskt drag, battistnäsduken kommer upp och befriar
läpparne från den röda saften, man lyfter litet på kjortlarna och
klämmer ihop dem, för att en inringlande blodpöl ej skall stänka
upp och fläcka dem. Så smyger madame åter in i sin lilla vagn,
och kommer sedan gymnastiken vid boulevard Malesherbes till
under uppsigt af en doktor, som känner till hennes nerver i grund
och botten, är det intet tvifvel om, att hela acacia-allén skall
förvåna sig öfver, hur frisk och strålande hon ser ut.
Kuren är modern, men den modernaste är den icke. Baronessan
Pschutt har funnit något ännu bättre. Hon styrker sig icke allenast
med en skål af det röda blodet, hon doppar hela sin kropp i det
och låter hvarje por insupa det. Badet är litet dyrt, en enda oxes
blod är ej alltid tillräckligt att fylla karet ; men det är oöfverträffligt,
påstås det, till att utplåna tröttheten till och rhed efter en hel
veckas genorndansade nätter, och i alla händelser är det nyaste
fashion. Det är ganska förklarligt. Hvilka sinnesretningar, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
