Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Névrose, bloddrickning, blodbadning och morfinomani. 141
krafterna. Äfven den literära och artistiska verlden börjar den
derför bemäktiga sig. Alfred de Musset måste, som bekant, vara
berusad af absinth för att kunna skrifva; han dog deraf. Bland
hans arftagare inom den franska literaturen är det mer än en, och
det tyvärr bland de största, som ej kan arbeta annat än under
inflytande af morfinen. Den ger syner som absinthen, blott ännu
starkare. Men när denna korta upphetsningsperiod är slutad, kommer
en alltid växande slapphet och slöhet efter. Patientens förtviflan
under de vakna ögonblicken blir större och större, insprutningarna
måste göras allt oftare. Följderna visa sig hastigt, både kroppsligt
och psykiskt. Morfinomanen mister aptiten, han kan icke sofva,
hans ögon bli matta, ansigtet en orörlig mask utan uttryck, hyn
gulnar, hela personen åldras på förvånande kort tid. Han är utan
vilja och energi, han förlorar all känsla af pligt. Hans enda verkliga
glädje i verlden är den tillfredsställelse han känner vid Pravassprutans
styng. Doktor Ball berättar om kineserna, som till sin opiumlidelse
lägga en ej mindre alltuppslukande lidelse för spel, att när de ha
förlorat alla sina pengar, spela de bort sina kläder ända till skjortan,
sina hustrur och barn, och när detta strukit med, spela de om sina
fingrar och hugga af dem mot kanten af spelbordet, om lyckan ej
gynnar dem. Morfinomanen i det moderna Paris har en fysisk och
moralisk känslolöshet af alldeles samma art, och för att
tillfredsställa sitt begär efter giftet, skulle han vara i stånd till ännu mera
än kinesen.
En af naturalismens yngsta epigoner, Mallat, har skildrat figuren
i sin roman: »La comtesse Morphine». Han har berättat hertiginnan
de Chaulnes’ historia, som redan för ett par år sedan gaf anledning
till att en sådan ofantlig qvantitet bläck flöt, och han har gjort
hennes fall och débaucher till ett resultat af morfinomani. En
svartsjuk väninna inviger Iva Ignowicz i giftets mysterier. Hon
ger henne det första receptet: två centigram klorhydrat af morfin
upplöst i hundra gram distilleradt vatten, och den första
insprutningsapparaten, en liten elegant Pravasspruta af guld besatt med rubiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
