Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Polisen, publiken och banditerna.
vill vara med, leka röfvare som de andra. Men de köra bort
honom, han är alldeles för fattig och smutsig, de vilja ej ha
Gontran med sig. Och öfverbevisad om sin ovärdighet traskar Gontran
bort, till vattenposten på gatan, och sysslar der med att dricka
utan bägare, ur sin hand.
Gossarne fördela rollerna sins emellan. Den skall bli höfding
och den löjtnant. Och jag röfvare 1 . . . Och jag röfvare! . . . Och
jag röfvare . . . Allesamman vilja vara röfvare. En helt liten på
fyra år, som hans bror har fört med sig och som skrattar hela
tiden, stolt öfver att för första gången befinna sig i den käcka
skaran, får naturligtvis offerkallet att agera resande. Det är han,
som skall plundras och marteras. Och den lille krabaten skrattar
ännu mera; ett så förföriskt förslag öfverväldigar honom alldeles.
Men plötsligt ropas i korus: »Vi måste också ha en till att
vara polis! Hvem skall bli polis?» Det fans ingen, som ville bli
polis. Röfvare och mördare huru mycket som helst, men polis?
Aldrig i evighet. Till och med pysen på fyra år protesterade och
höll energiskt på att få bli resande.
Hvad skulle man göra? Man måste ju ha en polis. Det är
så rysligt roligt med en sådan der polis; man räcker ut tungan åt
honom och springer ifrån honom och anfaller honom bakifrån och
fångar honom och spärrar in honom i källaren. Polisen är absolut
nödvändig för riktiga röfvare.
En af gossarne kom då4 fram med det förslaget: »Om vi
skulle ropa på Gontran?» Gontran hade hela tiden stått qvar vid
vattenposten. Han var för tillfället ifrigt sysselsatt med att stå på
hufvudet med hälarna upp emot pumpen och snappa efter bägaren
i jernlänken.
»Hallo, Gontran!» ropade de. Och Gontran kom genast
springande, eldröd af glädje, lik en hund, som har fått prygel och
som kallas tillbaka af sin herre. »Gontran», hette det, »du kan
få leka med, om du vill bli polis.»
Gontran var nog lumpen att ta emot det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
