Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 Polisen, publiken och banditerna.
tillträde som polisprefekt förefann af sig själf. De första raderna
lydde: »Andrieux, född 1829, advokat. Utgick ur kammaren efter
att ha röstat mot freden och mot nationalförsamlingens återvändande
till Paris.» Han är i själfva verket född 1840. Som han aldrig
har varit medlem af nationalförsamlingen, har han följaktligen heller
aldrig kunnat utgå ur den efter att ha röstat mot freden. När de
fakta, som kunna slås upp i ett konversationslexikon, undergå
sådana förändringar genom att flyttas öfver i polishäftena, kan man
sluta sig till det öfriga af deras innehåll.
Ännu mindre än om denna polisuppsigt tycker parisaren om
den falske kamraten, som köpes för att lista sig in i hans förtroende,
för att rapportera hans politiska Umtriebe och väl också stundom
leda dem in i det spår, som just för ögonblicket passar regeringen.
Att dessa moucharder i fårakläder äro mer än ett foster af folkets
inbillning visar t. ex. Druellehistorien. Druelle var på
anarkistmötena i Sälle Levis den, som skrek allra högst. Han ville ej unna
bourgeoisien en enda dags frist, utan begärde, att man genast skulle
bege sig ner på gatan och mörda och bränna. Kamraterna, som
han sökte att meddela sin eld, erkände sedan, att det endast hade
behöfts tre, fyra stycken som han för att på stående fot få en ny
Bartholomaeinatt i gång. Men just denna öfverdrifna ifver gjorde
honom misstänkt. »Det är en mouchard I» sade först eri*röst och
sedan flera. De ultraröda tidningarna upprepade beskyllningen, och
de tillade, att han icke var den ende. En un-uersökningsjury bildade
sig, höll sammankomster dag och natt och offentliggjofde slutligen
en lista, på hvilken Druelle och med honom fem, sex andra af de
mest högröstade anarkisterna angåfvos som stående i polisens sold.
Pålitligheten af de dokument, i kraft af hvilka domen fäldes,
bestreds ej. Det var tydligt, att man hade autentiska papper, afskrifter
i hundratal från polisens hemligaste arkiv. Man visste, huru
prefekturens spioner döptes efter helgonnamnet, som kalendern bar på
den dag, då de antogos. Man citerade deras för- och tillnamn vid
sidan af pseudonymen, man rekonstituerade hela brigaden, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
