Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 Paris utanför Paris.
Om renlighet ha bretagnarne nämligen endast ett ofantligt
ofullkomligt begrepp. Boningsrum så väl som gård och trädgård
och den närmaste omgifningen omkring huset äro ständigt
parfymerade af en odör, hvarmed resenärens luktorganer ej länge
kunna förlika sig. Han skyndar sig derför också så fort som möjligt
ut till hö- och äppeldoften på fältet. Först våga korna sig nära,
för att se på den besynnerlige främlingen, sedan få grisarne mod
till att rulta fram och under betäckning af sina stora stallbröder
låta höra ett dämpadt välkomst-uff-uff. Slutligen, då det ej
vederfares fyrfotingarne något ondt, drista också menniskorna sig till att
komma fram ur sitt gömställe. Det börjar med barnen. De smyga
sig rädda upp bakom gärdesgårdarna, men vid frestelsen af erbjudna
»Kvinek» rycka de hastigt närmare. Kvinek är det första bretonska
ord främlingen lär sig. Det betyder nämligen sou, och öfverallt,
der det fins vägar i Bretagne, är det också tiggare utmed dem.
Bondbarnen tycka lika mycket om dessa kvinek som tiggarne, men
de senare tacka endast för dem. med alnslånga böner, barnen
deremot bära ofta till tack och utan särskild uppmaning ut cider och
frukt till främlingen. Sedan är fraterniseringen i full gång. De
små lägra sig omkring föremålet för sin nyfikenhet i klungor så
talrika, att man vore frestad att tro, att alla traktens barn blifvit
tillkallade genom hemlighetsfulla signaler, och budskapet om, att
det ej är någon fara på färde och att man utan risk kan komma
och mätta sina ögon med den ovana synen, når nu också efterhand
de fullvuxna. Tala med hvarandra kan man ju icke, men ett och
annat under resan uppsnappadt uttryck hjelper en dock att stifta
bekantskap, och då bretagnarne äro godmodiga och lättvunna som
alla primitiva menniskor, blir man snart goda vänner.
En sak generar en under samqvämet med denna ras : både män
och qvinnor äro fulare än folket är mest. Figuren är klumpig och
tung, ansigtet har aldrig det solsken öfver sig, som härleder sig
från känslan af menniskovärde och lifsglädje. Af de gamla ser
hvarannan ut som en half idiot. Jag har från min första afton i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
