Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Det Paris som arbetar.
qvarhålles ännu af jagtens nöjen på sina slott, och dess långa svans af
talmiförnämiteter gömma sig i någon vrå, emedan det ej är chic att
vara »de retour» så tidigt. Endast flitens säsong är öppnad. Och
höstrentréen kan nu ett ögonblick låta ett Paris träda i förgrunden,
som visserligen icke är hela de stora pariserdagarnas Paris, men
likväl den bästa kärnan deraf. Det ansigte, pariserlifvet under
dessa stilla höstveckor visar, har icke det andras, det mondaina
lyxskådespelets och nöjetumlets koketta leende och förföriskt
smittande skratt, men det har ej heller dess falska smink på kinderna.
Det har oktoberluftens svalka, men det har äfven dess klara skönhet.
Och ju mera sällan det faller i ögonen, desto större anledning är
det att uppfånga intrycket deraf. Ty är Paris den stad, der man
roar sig mer än på något annat ställe, så fins det å andra sidan ej
heller något ställe, der man arbetar så ihärdigt och allvarligt som
just i Paris.
Millionstadens eggande konkurrens, som i hvarje minut tvingar
intelligens och energi till potenserad kraftansträngning, för att man
ej skall bli öfverglänst af rivalerna på alla håll, är naturligtvis den
första driffjädern till fliten. Det är ej för ro skull som köpmännen
året om, sommar och vinter, sön- och söckendag utan åtskilnad stå
fastrotade i sina butiker och vänta på kunderna ofta till midnatt,
utan att unna sig ett ögonblicks fritid. De äro tvungna till det,
om de ej med otvifvelaktig visshet skola låta slå ihjäl sig af de
stora nouveautémagasinen. När daglönaren stiger upp klockan fem
om morgonen och ofta går en mil för att komma till det ställe,
der han har hopp om att finna arbete, och när arbetschefen
redan på afstånd ger honom den vink, som han tyvärr känner till
alltför väl, och han återigen vandrar timme efter timme för att
ändtligen återstoden af dagen få släpa och träla som en häst, så
är det emedan han har hustru och barn hemma, som skulle svälta
ihjäl, om han ej kom hem till dem med de stackars slantar han
kan förtjäna på sitt släp. Och det är ofantligt ofta ej stort
annorlunda till och med för de aktörer »en vedette» i pariserlifvet, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
