Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 Pasteur i sitt laboratorium.
kan på timmen och minuten beräkna, när och med hvilka symptom
den skall bryta ut.
Källaren under huset och en labyrint af små inhägnade gårdar
omkring det äro fylda med hundratals sådana mikrobinympade djur
af alla slag. Kaniner och marsvin äro de, som måste afgifva den
största tributen, men från de små hvita mössen upp till apan är så
att säga hela djurriket representeradt i det Pasteurska menageriet.
Hästar, får och svin ha sina egna stall, bygda af zink och med
gasslangar nedåt väggarna, så att hela skjulet kan sättas under eld
och mikroberna brännas bort, när experimenten äro afslutade. Med
hundarna har Pasteur länge haft mycket besvär. Öfverallt, hvar
han hittills inqvarterade dem, klagade grannarne himmelshögt öfver
det farliga grannskapet och öfver nattsömnen, som de ursinniga
djurens tjut störde. Nu har han ändtligen fått en gård inrättad åt
dem tätt bredvid sitt laboratorium bakom en nedlagd skola, der
ingen bor så nära, att han kan höra oväsendet, och som är så
af-spärrad med galler och portar, att fångarne omöjligen kunna bryta
sig ut. Hvarje djur, hvarmed undersökningar företagas, har sin
särskilda bur, på hvilken en pappskifva anger, när, med hvilken
mikrobmateria och hur många gånger det är inokuleradt, de
symptom af sjukdomen det hittills visat, dess biografi kort sagdt, sedan
det inträdt i vetenskapens tjenst. Hvarje förmiddag gör Pasteur
sin rond i menageriet och ser till sina »vittnen», som han kallar
dem. Många af hundarna och aporna känna igen honom och
komma fägnande fram till gallret för att låta smeka sig af honom.
Det är nästan, som om de visste, att det endast är allt godt han
vill dem och deras slägt, som om de förstode, att när han för
vetenskapens skull sätter deras lif på spel, sätter han samtidigt icke
mindre sitt eget.
Ansigte mot ansigte med den galna hunden, insupande fradgan
omkring dess mun, var det som Pasteur föreföll Vallery-Radot
störst. Han synes mig dock nästan större, när pröfvandet af modet
icke tränger så direkt inciterande fram, under det jämna, dagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
