Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Den literära neurosen.
Så ser den ena sidan af den literära parisernevrosen ut; men
det är icke den enda, den uppenbarar sig samtidigt också på ett
helt annat sätt.
Naturalismens epigoner ha ej kunnat hålla uppe skolans aktier
i kurs. Högre och högre ropa röster, att den gått så långt den
kan gå, att man icke kan och icke vill följa med längre i dessa
förvillelser. Man är trött, heter det, öfvermätt, äcklad af les
documents. Man har fått nog af att sondera sina kökspigors njurar
och inelfvor och rulla sig i alla slags smutspölar under
förevändning att det är experimentelt. Man vill ej längre vara med om,
att poesien och literaturen skola vara fysik och kemi, att kärleken
skall öfversättas i algebraiska formler och att man i
logaritmtabellerna skall söka det förnuft, som ^lår ihjäl entusiasmen, det
Hvarför, som rycker bort illusionen från alla drömmar. Vi behöfva
nya melodier och nya sånger, ropar man, männen längta efter en
skald, som kan gripa och inspirera dem, qvinnorna efter en, som
kan förtrolla dem.
Detta rop har en krets af moderna poeter hört, det har funnit
genklang i deras själ, och de ha fylkat sig tillsammans för att
tända den nya poetiska morgonrodnaden öfver Frankrike. Medan
naturalisterna klippa fantasiens vingar till den sista fjädern, spänna
de dem tvärtom till vild, underlig flygt in i drömmarnas land,
och vid sidan af den skola, för hvilken den reellaste och oskönaste
verklighet är allt, skapa de en ny, som intet har att göra med
denna verlden, utan sväfvar uppe i en inbillad och konstlad, som
är skapad af symboler och morfinrus-syner. I Paris, motsatsernas
stad, behöfdes en sådan antites för att det hela skulle vara
fullständigt.
»Decadenterna» kalla de nya poeterna sig. Skolans
ursprungliga stiftare äro herrar Verlaine och Stephan Mallarmé, två poeter,
som förut tillhörde ett annat läger, men som, icke nöjda med de
lagrar de kunde vinna vid sidan af mästare som Lecomte de Lisle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
