Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIX.
Slutord.
Paris på åttiotalet är ett interregnets
Paris. Der fins fullt upp af anförare och
banér, men der fins ingen fana, som
svajar högt och samlande öfver dem alla.
Sedan Gambettas död har den tredje
republiken drifvit omkring utan
kompass, kastad som en boll för
dagpolitikens aprilvindar. Och bristen på
ledande tanke upptill märkes allt starkare
och starkare i alla yttringar af
samhällets lif. Den ekonomiska kris, som
öfvergår Frankrike och först och främst
Paris, är dess mest direkta och lättast
påvisliga resultat. Affärsverlden, som
ej kan uppgöra några beräkningar för
morgondagen, känner sig osäker, mister tillit och initiativförmåga.
Handeln förlamas, industrien vegeterar, och arbetslöshetens spöke
höjer sig ur den slöa stagnationens dimmor. Det är den följd
af interregnumtillståndet, som märkes först och vållar mest oro.
Men den är ingalunda den enda. Hela raden af kriser,
hvarunder man suckar, har samma rot. Literaturens gamla källor ha
torkat ut, men de nya kunna ej springa fram i öfvergångens kaos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
