Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kür BERG.
Jag vet inte det. För öfrigt måtte det väl
vara tillräckligt försonad t, när han nu tycker du
ä’ söt.
KERSTIN.
Det tycker han visst inte.
FRU BEllG.
Joo, det sa han verkligen rent ut för ett par
dagar sedan, och jag undrar, om han inte tyckte
detsamma, innan du for ut, för det låg ott visst
sorgset allvar öfver honom, när han kom till mig
och sa’ den där gamla, vanliga frasen, som man
alltid säger, när unga flickor reser bort.
KERSTIN.
livad ä’ det för en fras?
FRU BERG (småler).
Vet du inte det?
KERSTIN.
Nej.
FRU BERG.
»Hon blir nog förlofvad därborta.?
KERSTIN.
Menniskor ä’ alltid så tokiga.
FRU BERG.
Ja. det har du rätt i, Kerstin lilla. (Paus.)
Nej, det var sant, jag får lof och ut och röra
ihop stärkelsen till gardinerna, annars gör
Karolina dem för styfva igen. — Kors. en så’n maska!
(Sysselsätter sig ifrigt med sin stickning.)
KAROLINA (i dörren till tamburen).
Herr Sundin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
