Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kommendörkapten Delmar - 11. Ett hemskt nysande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hade inte jag varit, så hade han aldrig kommit
sättandes in i boden och träffat på oss.
– Låt så vara, mitt barn, men låtom oss nu
tala allvarsamt; du måste vara mycket
vördnadsfull emot kommendörkapten Delmar, och inte spela
honom några spratt; ty du kommer kanske att
träffa honom ofta, och fattar han tycke för dig, kan han
göra dig mycket gott och sörja för din fortkomst i
världen; lova mig det.
– Nåväl, mamma, jag lovar att lämna honom
i fred, efter du så önskar. Ack, mamma, du skulle
sett, hur kadetten skrattade åt mig; det var inte
litet roligt att få en tapper kommendörkapten att
sätta i väg, som han gjorde.
– Gå din väg, stygge pojke, och kom ihåg, vad
du lovat mig, sade min mor, i det hon gick in i
boden. Kapten Bridgeman, för vilken hon ämnade
förklara, huru vattenglaset råkat falla i golvet, hade
redan gått.
Om aftonen blev det en lång rådplägning mellan
mor och mormor; min tant och jag blevo skickade ut
att spatsera på det de skulle få vara ostörda. Vid
hemkomsten funno vi dem ännu inbegripna i ett
livligt samtal.
11. ETT HEMSKT NYSANDE.
Kommendörkaptenen blev emellertid en flitig
besökare hos min mor, och en god kund för
lånbiblioteket. Han visste likväl avpassa sina beaök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
