Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Min far dör och - min mormor rekognoscerar terrängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för honom från min sida, lika litet som sonlig
kärlek, är lätt att förstå, och ursäktar även att
jag sörjde vida mindre vid underrättelsen om hans
död än jag skulle gjort om det gällt kapten
Bridgeman eller någon annan av dem vilka jag tyckte
om. Vad som dock mycket förvånade mig, var min
mors känslofullhet. Jag kände då ännu icke
världen, och att anständigheten fordrade en viss yttre
sorg. Tant Milly tycktes taga saken ganska kallt,
ehuru även hon då och då kunde falla i djupa
funderingar. Så snart jag hade läst rapporten, lade jag
ifrån mig tidningen, och sade till henne:
– Jag måste väl gå i skolan nu, tant?
– Åh nej, kära du; nu kan du inte gå i skolan på
flera dar; det skulle inte vara passande; du måste
bli hemma, tills du fått dina sorgkläder i ordning.
– Det är jag inte ledsen för, svarade jag. Kan
just undra var kommendörkapten Delmar är, och
varför han inte skickar efter mig; jag börjar
ledsna vid skolan.
– Det dröjer nog inte länge, innan du får höra
av honom, min älskling, svarade tant; stanna här
och se efter boden, medan jag går in till din
mamma.
Sanningen att säga, så tror jag, att Bens död kom
mycket lägligt för dem alla därinne. Vad mig själv
angår, så var jag mycket nöjd åt att få några
dagars skollov; för övrigt gjorde det mig fullkomligt
detsamma, antingen han var död eller levande.
Då jag kom in, fann jag dem i full rådplägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
