Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Min far dör och - min mormor rekognoscerar terrängen - 13. Jag blir kadett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
paret, skyndade även dessa fruar att avlämna sina
kort.
Några veckor efter giftermålet var allt tyst och
stilla igen; min mor ville icke upphöra med sin bod;
rörelsen var för indräktig; men hon kom på en
förtroligare fot med sina kunder, och då folk sågo,
att hon, fastän hennes syster var kaptensfru, hade
takt nog att icke skämmas för sin samhällsställning,
skänkte man detta sitt erkännande. Som hon
verkligen ännu såg bra ut, gjorde ett par av
marinofficerarna henne ivrigt sin kur, sedan hon nu blivit
änka; men min mor hade ingen böjelse att åter ingå
i det äkta ståndet – hon tyckte mer om status quo.
Hon hade ingen mer att sörja för än mig, och för
min skull behöll hon sin bod och sitt bibliotek,
fastän jag tror, att om hon velat, hon kunnat draga
sig ifrån rörelsen och njutit ett sorglöst oberoende,
13. JAG BLIR KADETT.
En månad ungefär efter min tants giftermål kom
från kommendörkapten Delmar, som inlupit till
Spithead, ett brev med begäran, att min mor så
snart som möjligt skulle skicka mig till Portsmouth,
och icke göra sig någon kostnad med min utstyrsel,
emedan han ville åtaga sig den saken själv. Detta
var en väl kort beredelsetid för en mor; men det
kunde ej hjälpas. Hon svarade, att inom tre dagar
efter brevets dato skulle jag vara där.
Jag togs genast ur skolan, på det hon skulle få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
