Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Nu skall det nog gå mycket bättre, men det
bär ut till sjöss, det är klart, sade hustrun, och innan
dagningen äro vi i Kanalen, om vi inte få båten full
av vatten och sjunka; men komma vi ut i Kanalen,
så Gud vare med oss, det är allt vad jag kan säga!
Ska’ ni inte ta er en tår? fortfor hon och hällde litet
brännvin i muggen.
Eftersom jag frös mycket, nekade jag icke den
gången. Jag tog en liten klunk. Hustrun söp ut det
övriga, vilket, tillsammans med vad hon förut
druckit, började visa sin verkan på henne.
– Giv mig styrlinorna, sade jag, då jag såg att
hon höll på att släppa dem, annars komma vi tvärs
över sjön igen.
Jag tog linorna av henne och styrde båten, under
det hon åter hälsade på konjaksflaskan.
– Smutta litet igen, sade hon, sedan hon ånyo
fyllt i muggen, det skall inte göra er ont.
Jag tänkte detsamma, ty jag var alldeles
genomvåt, och vinden trängde tjutande genom märg och
ben. Jag tog en liten portion, som förut, och
fortfor därefter att hålla båten undan vinden. Sjön
blev allt högre och högre och, fastän jag icke var
sjöman, insåg jag ganska väl, att båten icke kunde
vaka mycket längre.
Hustrun tog åter till konjaksblåsan och bjöd även
mig, men jag nekade. Jag hade fått nog; hon
däremot hade fått mer än nog, och efter ett försök att
länsa båten, föll hon omkull akterut, krossande pipor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
