Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter på dess ställe, och, som jag fann
gunrumsdörren på glänt, gick jag sakta in, lade peruken
tillbaks där jag tagit den, smög mig åter ut förbi posten,
som ännu sov lika gott, och återvände till min koj, i
tanke att kläda av mig; men jag hade helt och
hållet glömt en sak, varom jag snart blev påmind; jag
hörde vakthavande officern ropa till posten vid
gunrumsdörren:
– Post! vad är det, som luktar bränt?
– Jag vet inte, sir, svarade posten; jag höll
just på att gå fram till skepps-korpralen, för att
anmäla det.
Lukten, som småningom uppstigit från lastlaven
spridde sig nu från däck till däck, och blev allt
starkare och starkare. Gunrumsposten hoppade till
vid vakthavande officerns tilltal, och ropade, att det
luktade starkt från lastlaven. Vakthavande officern
kom ned, och det förmodades genast, att elden
kommit lös i spritrummet, eftersom lukten var så
stark.
Sekonden, som vaknat, då han hörde röster, var
i ett ögonblick ute, sträckte huvudet över luckan
till lastlaven, och befallde vakthavande officern att
kalla trumslagaren och låta slå larm, och sprang
upp, för att rapportera saken till chefen.
Trumslagaren var i blinken ur sin koj, fattade
trumman, som hängde på stormasten, sprang i
skjortan upp på batteriet och slog larm.
Hela besättningen störtade upp vid ljudet, som
den visste betydde något allvarsamt, och trumsignalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
