Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jag kunde strax ha givit dig friheten, Cato,
svarade han; men det hade kostat dig livet. Mina
förföljare skulle kastat dig i fängelse, innan du fått
förklara, vem du är. Du glömmer, att din färg är
förändrad; de sökte inte mig, utan en förlupen slav,
och blodhundarna kommo mig på spåren. De där
vita männen visa ingen barmhärtighet. De finna
mera nöje i att se en rymd slav sönderslitas av
hundarna, än att återfå honom i sin ägo. Det är en
sorts rävjakt för dem, tillade han, skärande tänderna.
Cato, jag skall ge dig din frihet, om du så önskar,
vilket jag vet att du gör; du skall få den, så snart
det kan ske utan fara, det lovar jag dig, och du vet,
att jag står vid mitt ord.
– Jag är fullkomligt nöjd, svarade jag.
– Vill du nu lova mig, att inte försöka rymma
ännu en gång?
– Det lovar jag.
– Nog, sade Vincent; låt oss gå nedför berget;
ty jag är mycket sönderriven av de där förbannade
bestarna, och får lov att ha såren tvättade och skötta.
Vi nedstego under tystnad, och voro om en
fjärdedels timma åter i tältet. Vincent var illa biten och
sargad. Så snart hans sår blivit ansade, lade han sig
att sova på sin matta, vilket även jag gjorde.
Det dröjde några dagar, innan Vincent blev frisk
och han syntes icke böjd att ånyo utsätta sig för
något dylikt. Fastän han icke sade mycket, kunde
jag likväl märka, att han funderade på någon
hämndeplan, och han uppehöll sig nu nästan hela dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
