Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg honom med mina egna ögon, så visst som ni
står här.
– Var? utropade mr Culpepper.
– Rätt för-ut, sir Jag nämner det för er i
förtroende, men tala inte om det, ty man skulle blott
skratta åt mig; men jag skulle vilja svära på, att
det är sant, om så fordrades. – Jag har aldrig förr
trott på sådant, det är visst; men det är inte värt att
tala mera därom. Kanske vore det bäst, att jag
skaffade en lanterna, så kunde man genast se efter,
hur det är med kolen.
– Ja, svarade Culpepper; men inte kan du
bedöma, hur mycket kol där finns, jag får nog själv
se efter.
Bob Cross var snart färdig med lanternan, och
gick för-ut med Culpepper. Hängmattorna voro
redan nedfirade och de nödgades kröka sig under
dem, för att komma fram längs trossbottnen. Jag
följde obemärkt efter.
För att komma ned i kol-låren, måste man stiga
på klossar, spikade på skottet, vilket icke var lätt
för en gammal man, som Culpepper; men Cross gick
förut med lyktan och lyste honom, som långsamt
och mycket försiktigt följde efter. Så snart båda
stodo nere på kolen, tog skeppsskrivaren lyktan och
började sin undersökning.
– Åh, här är tillräckligt med kol, för tre
månader, Cross, sade han; det är som jag trodde; du
ser, att de räcka nästan upp emot balken på
akterkant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
